MARILYNES KINGS

Det var så jävla mörk. Han var efter mig, mannen som njöt av att se plågade själar, torterade kroppar. Han var snabb. Jag bad om hjälp, men folket fortsatte springa. Dom var själva rädda men dom var inte ensamma som jag. Jag var själv. Han var ikapp mig, just mig.
Sen kom han, precis som ur en film. Räddare i nöden. Han hette Sarek. Han höll i min hand och sprang framför mig, stark och bestämd. Jag var trygg, jag kände inte honom men jag var trygg och säker. Vi kom undan mannen. Sarek stod framför mig. Jag tackade honom, han hade räddat mitt liv. Plötsligt bildades det ett hål i hans bröst. Det kom ut blod. Jag fick panik, han föll, jag skrek, jag höll honom i min famn. Han dog i mina armar.

Jag vaknade och var helt panikslagen. Varför vet jag inte. Sen somnade jag om igen och drömde igen, den här gången skulle jag leta efter Sarek, jag var tvungen att veta vem han är. Jag var med Sara och en till person, kommer ihåg vem det var. Vi dog i Norge. Dog på jakt efter Sarek.
Jag vaknade igen och ännu en gång panikslagen.
Två drömmar om samma person. Jag vet inte vem han är men varför envisas jag om att jag har sett honom förr? Hans ansikte ser bekant ut, varenda detalj, som om jag såg honom igår eller något. Har tänkt på det hela dan. Normalt brukar jag inte fastna så hårt för mina drömmar men just nu känner jag att det är någonting. Väldigt förvirrande
Undrar om han kanske finns någonstans i mitt undermedvetna?

//Pejjs